Geologiexkursion

En fotodagbok över min och Christofers utflykt till Långban i Värmland.
Vi åkte till just Långban för att det är väldig känt för sin geologi och mineralogi. Och speciellt för att leta fluorescerande mineral (alltså mineral som lyser i UV-ljus, se bilder nedan).

Dag 1:

Vi åkte tidigt med tåg från Göteborg till Karlstad kl 07:15. Ett gammalt härligt tåg som låter och skakar som ett tåg ska göra, ingen mesig X2000 här inte. Det var lite folk på tåget så det var rätt skönt.

Väl framme i Karlstad bytte vi till buss mot Filipstad, vi hade en stunds väntan där och åt pizza på en inte alltför fräsch pizzeria men vad gör det när maten smakar gott. Hursomhelst när Christofer skulle fråga om det var ok att gå på bussen svarade busschauffören (se bild) nåt i stil med "jag kommer köra dit bort, jag ska bara få igång den här, det är en jävla skit de här alkolåsen" varpå vi inte längre litade så mycket på vår kära chaufför.

Väl framme i Långban... trots suspekt chaufför... strålande väder, lagom molnigt, lagom soligt. Vi börjar utforska området på östra sidan av riksväg 26, östra sidan av Långban där man får plocka mineral ifrån. Här finns allt möjligt, mycket gröna varianter med något mettaliskt i dem och mycket kalkaktig mineral.

Just den här högen fann vi flera vackra annorlunda varianter, och som vi senare ska se också mycket fluorescerande mineral.

Utsikt från en varphög, Christofer agerar måttstock. Man ser även ut över den vackra horrsjön som ligger alldeles bredvid området.

Horrsjön

Den här är riktigt fräck... oväder i en sten

Once an amateur geologist always an amateur geologist

Det gick en gammal tågräls genom östra sidan, antagligen för frakt av malm.

En slags vinsch i anslutning till en gruva

Nya schaktet, gammal byggnad där man arbetade med utvinning, sortering av järnmalm, dolomit mm.

På västra sidan fanns det flera instängslade områden, fridlysta varphögar, varav en jättehög, det stod inga skyltar om att man inte fick gå in bara att man inte fick plocka sten därifrån. Så vi hoppade ju naturligtvis över stängslet för att utforska. Dock fanns där inget av något större intresse. Men det är alltid kul att se.

Vår underbart härliga middag respektive frukost, näringsrik baconost på knäckebröd

I väntan på natten tog vi en promenad längs tågrälsen, det var tät skog runtomkring och Christofer drog paralleler till filmen Stand by me. Väl tillbaka kunde vi börja leta, med Christofers portabla UV-lampa. I början gick det inte alltför bra, men sen började det lysa lite här och var och till slut efter ett par timmar hade vi väl ett 20-tal mineral i olika storlekar. Tyvärr var det enda vi hittade Kalcit, se bild, vi hade hoppats på lite andra mineral med andra färger också, men varför klaga, det är ju hur fräckt som helst med fluorescens.

Kalcit i vanligt ljus

Kalcit i UV

Dag 2:

Lite morgontrötta, tältet var av gammal modell så det bildades väldig mycket kondens, vaknade av att få en jättekall, jätteblöt bit av tältet på ena kinden.

Det låg ett jättefint dimhölje över sjön på morgonen, men det försvann rätt fort då solen steg upp allt mer och mer.

Vi skulle ta bussen från Långban vid 14-tiden, men det var så länge kvar att vi bestämde oss att promenera till Filipstad, nätta 17km med 10kg sten i ryggsäcken. Vi klarade nästan hela biten, 4 km kvar. Så vi fick åka tre hållplatser, trots allt. På vägen kunde vi fylla på vatten hos en väldigt trevlig farbror, som hade "äkta källvatten", han tyckte nog vi var lite tokiga att gå från Långban till Filipstad.

Hemma i Göteborg kunde jag pröva fluorescensen med min UV-lampa och återigen fascineras, fan va coolt det är.