Vägledning i grupp
Okej, dags att sammanfatta min "Vägledning i grupp"-kurs. Detta var vad jag kom fram till:
1.) Konditor låter kul, och det vore kul att lära sig svänga ihop värsta snygga prinsesstårtan. Men som en konditor sa "ett hantverksyrke med samma villkor som för en servitris". Jag får gå kurs med Markus mormor Gulli.
2.) Jag har prestationsångest, vilket utesluter alla sorters frilansjobb, jobb där man behöver vassa armbågar och måste "marknadföra" sig själv. Gärna ett yrke där man har lätt för att få jobb.
3.) Jag är girig. Jag vill ha hus (nån gång), jag vill ha fina saker, jag gillar att köpa kläder. Inte att jag är slösaktig, men jag vill inte ha ont om pengar.
4.) Jag vill ha ett arbete som innebär alla eller några av följande grejer; man får träffa människor, lagom tempo, färg och form, bra lön, hyfsade arbetstider.
Min slutsats var att återgå till arbetet som var det första arbete jag funderade på på allvar under högstadiet....
...OPTIKER!
Fördelar:
* 9-5 arbete, där man iofs ibland får arbeta lördagar.
* Bra lön (21 000-30 000 kr).
* Man träffar (och hjälper) folk.
* Det är lite färg och form, eller mode, när det gäller bågar. Man kan få gå på mässor och sådant, vilket låter kul.
Planen är att isåfall söka till Kalmar högskola höstterminen 2007. Innan dess har jag lagt upp denna plan:
1.) Prata med en optiker om yrket, och försöka få vägledande praktik hos en optiker veckorna mellan sommarsäsong och vintersäsong på Liseberg.
2.) Börja kika igenom fysik, kemin och matematiken så gott det går.
3.) Söka konst- och bildvetenskap igen, eller någon annan kurs som är kul på vt 2007. Och denna gången våga testa! Om inte annat för att känna på högskolepluggandet.
En anledning till att jag ska söka nästa höst istället för denna, är att jag och Markus behöver tid för att kunna pussla ihop detta med dubbla lägenheter, Svante och tid att träffas.
Om det nu blir av. Vilket jag hoppas. Vill bli vuxen snart.
posted by Emma @ 15:06
10 comments
10 Comments:
Blir långt svar här, hoppas du inte har nåt emot det (eller rättare sagt, jag räknar nog med att du inte har något emot det)
---
1.) Jo, det är kul att bli bra på något av "det lilla i livet". Att bli bra på att baka/göra tårtor hade vart juste!
2.) Börjar känna mer och mer för att vässa armbågarna och ta lite plats. Tror det kommer med att växa upp (vilket jag påstår mig hålla på med så sakteliga, [mer om detta strax])
3.) Skall absolut ha hus! Tänker mig ett robust hus, fulla med robusta (dvs lite äldre kraftfullare hemtrevligare möbler), nåt finare handmålat porslin. Inget hem från Ikea eller modern designbutik alltså. Men allt av bättre kvalitet givetvis. Och prylar i mängdger... Och numera även lite mer justa kläder! ...Är det så girigt? Ja, kanske...
4.) Låter rätt bra.
Det är ju lite skillnad på att träffa människor och träffa människor.
Som optiker så blir det (tänker jag) mest av en sort; det som du skriver "träffar (och hjälper) folk". Inte så mycket av lär känna nya människor. Något jag först nu senare tid börjat förstå mig på och förstå vikten av [mer om detta också strax]
Jag kan se varför det (optiker) lockar. ...Helt ok löneläge också, undrar hur det är för de få biologerna med jobb.
Låter som en bra plan tycker jag, speciellt punkt 3. Göra saker = bra (också ny kunskap för mig).
"Endast upp till dig om det blir av". Jag tror man måste tänka så [jag ber om ursäkt om det verkar som om jag kommer här och försöker få fram massa vishet som jag och bara jag känner, men hoppas du förstår mig bättre **intressant ämne här, du får gärna be om vidare förklaring!**]. Man blir så jäkligt nöjd efter att ha satt ett mål, och sedan lyckas med det. I alla fall tycker jag det. Det kan vara helt triviala ting, men väldigt nöjd och stolt kan man bli. Det är nog bra för en!
[Nu kommer biten som det skulle komma mer om]. Om "att bli vuxen" samt "att träffa folk". Jag tror det finns en (mycket) stark koppling här. Jag tror att vuxen blir man först när man lär känna andra människor! (Åt minstone för 99.99% av befolkningen). Hur skall man annars förstå sig själv? För att vara (känna sig) vuxen så måste man börja att starkare forma sig en självbild. Och hur skall man kunna göra det utan att ha någon att "jämföra" med, hitta karaktärsdrag att se upp till och karaktärsdrag att se ner på (inte kopiera dessa, utan låta sig dras/förändras mot det hållet. Något som kommer automatiskt). Då och först då tror jag att bitarna inom sig börjar falla på plats. Så har det varit för mig i alla fall (har bara börjat för min del). Så att lära känna människor (dvs bortom "hej hur har din helg varit? bra? min med, hej då!" [någon förutom jag som känner igen sig?]) är nog viktigt (obs, inte läsa in ordet 'bråttom' i viktigt!). Föränderlighet är nog en nyckel till hela livet. Inte blunda för de jobbiga bitarna. Då är man nog låst.
Har försökt att vara öppen, inte verka dominant. Hoppas det framgår. Har inte så stora skills på det här planet...
Oj, såhär tyckte jag inte att det lät igår. Tar nästan avstånd från föregående kommentar. Inte vad jag menade, men hur jag sa (skrev) det. Nästan...
[Nu börjar jag ordentligt klottra till det med kommentarer, kommentarer inom kommentarer samt förklaringar. Illa, borde nog vara tyst och vänta på ev. svar. Jepp, hellt klart]
Nej, men du har rätt. Tror det var Samuel som sa att man håller sig frisk mentalt genom att träffa människor och berätta om sig själv, och höra vad de har att säga om sig själva. Fast jag borde kanske klargöra vad jag egentligen menade med "träffa människor".
Det finns ett antal yrken jag strykit från min lista över tänkbara pga att man blir en sådan stor del av någons vardag: lärare, kurator, psykolog, socialarbetare, förskollärare osv. Sedan finns det de yrken där ens beslut kan bli en tragedi för andra; läkare, polis. Man kan väl säga att jag vill träffa människor i mitt arbete, men på ett ytligt plan.
Kanske inte optiker är arbetet som kommer få mig att växa som person, på det sätt du beskriver, genom möten med människor. Men jag hoppas att när jag sätter mig på en utbildning kan träffa intressanta människor, på samma sätt som du gjort.
"Du har bara tristessen att förlora", som det står på ett elskåp när Vågmästareplatsen. Jag skulle vilja leva efter det, men ibland blir man så feg och trygg.
Trevligt elskåp :)
Men det är nog inte klokt att bara kasta sig ut och prova vingarna. Det är nog därför vänner är så bra, för då dras man automatiskt i maklig takt iväg åt alla möjliga håll.
Eller så kan man göra som jag och säga upp allt man har på ett dygn för att kasta sig åt ett totalt annat håll. Lite väl impulsivt för att vara mig tror jag, men det funkade, jag är precis vart jag vill vara i livet just nu och har planer för ett antal år framöver som jag är helt tillfreds med. Är detta att bli vuxen?
Eller nåt. Jag fick lite hjärnstopp av allt läsande så jag kände bara för att dela med mig lite om dett ämne, att bestämma sig för vad som verkligen är viktigt i ens liv och sedan göra det. Må det då vara att man vill ha pengar för att kunna köpa saker, vilket jag är helt ok med, eller hänge sig åt konsten (ha! lät det nedlåtande eller? det var inte riktigt meningen :P)
Flum!
Bye.
Jobbigt där med dubbla lägenheter för övrigt.
Oskar: Har du blvit mer vuxen sen dess? Är DU bättre nu än du var då?
Undrar när man "riktigt" blir vuxen (inte ålder alltså. ja, ni vet). Tror det finns någon självinsikt här, undrar vad.
Det du nämner, att ha livet lite planerat och så är ju på något sätt förknippat med att vara vuxen. Ansvar. hmmm
Emma: Du får gärna dra det där med dubbla lägenheter. Jag har inte fått något berättat, bara nåt som nämnts. Och har inte frågat av någon anledning. Gör det nu: "Vad är det ni dillar om?"
Om jag söker och kommer in i Kalmar 2007 så har Markus ett år kvar på sitt program i Göteborg. Alltså måste vi bo ifrån varandra ett tag. Det är mycket praktiskt att lösa, men det får komma i sinom tid :)
C: Du får ta ett snyggt foto på elskåpet en dag.
C: Ett led i att bli vuxen är väl att ta reda på vad man vill göra med sitt vuxna liv. Right?
emma: Ok, fattar. Ett foto skulle vara kul.
oskar: Kanske, men ändå inte väl? Jag tänker nu att jag vill bevara föränderlighet och fantasi (tror de hör ihop) genom hela livet. Det borde då innebära att jag inte kan bli vuxen? Det tror jag inte riktigt på...
Så, slutsats: "hmmm".
Post a Comment
<< Home