Den senaste tiden

Så, nu tar jag mig tid för en uppdatering igen. (lång blev den också, nu när jag skrivit klart)

Tack för den trevliga middagen (tror inte jag skrivit om den innan). Det var iaf supergott alltihop.
Det var skönt att komma ifrån sjukhuset en kväll. Som ni nog alla vet så gick mamma bort torsdagen 16/3. Begravningen blir onsdagen den 12:e april, 13.00. Annonsen har nog varit i tidningen nu tror jag. Så jag kommer hem på kvällen den 11:e och åker hem någon dag efteråt. Vet inte än riktigt när. Men Andreas följer med som stöd och så får han träffa farmor, farfar, kusinerna, faster mfl dessutom.

Argt:
Ja. Åkte ju hem runt lunch den 16:e. För att min kursansvarige inte lät mig vara hemma med min döende mamma och missa (vad det visade vara) en 1.5 h lång meningslös labbintroduktion om hur man skrev labbrapport och var brandsläckaren var i salen. Något jag tycker att man kunde gått igenom med mig på en kvart, men men. Han sa att jag fick välja och eftersom mamma ville att jag skulle dit så att jag inte missade att få vara med på labbarna så åkte jag, sen dog hon på kvällen.

Lite annat:
Carola vann MF, totalt fel, men men, svenska folket drogs väl till henne på nått dumt sätt, eller så var det faktiskt fel på telefonslussarna.

Snygg tröja du gjort Emma förresten!

Jag ska göra våfflor idag. Glömde igår, eftersom vi gjorde bakpotatis med gräddfil, svart kaviar, gräslök och fransk löksill och blev väldigt mätta sent på kvällen (potatisen tog 75 min + ugnsuppvärmningstiden). Vår ugn är så seg!

Sen har jag som sagt labbat i veckan. Tisdag-torsdag. Extraherat fram 4 substanser (Cinkonidin, Cinkonin, Kinidin och Kinin) ur kinabark. Det var intressant och inte allt för svårt. Men lite krångligt var det när man inte varit på föreläsningarna och inte har någon koll, men det gick. Vi fick faktiskt fram våra substanser. Det är det jobbiga med flerdagarslabbar - att man oftast inte förrän vid sista dagen får veta om man lyckats eller inte. Men vi fick med våra, så det känns bra. Sista labbdagen var tråkigast, den var lång och gick ut på att man sprutade in en substans i en maskin och väntade typ 9 min på att det skulle komma en kurva på ett papper. Sen tog man nästa substans och gjorde likadant och så gjorde man så många många gånger... Nu är det bara slutet på labbrapporten som ska göras och sen ska vi rätta varandras labbrapporter.

Håller på och tänker ut en fiktiv person som jag vill ha i gänget och har nog snart kommit på en. Vi får se, kommer snart :o)

Min kära Linn i korridoren (den enda andra tjejen) flyttar nu i helgen, trist.

Ska på min sminkkurs på Make-Up store på onsdag och sen måste jag fixa en luggklippning också.

Måste till IKEA också och köpa en ny lampa till min lilla hall. Och så ska jag försöka hitta en bäddfåtölj med armstöd. Funderar på att ta ut båda mina sängar och köpa en mysig, mjuk bäddfåtölj som man kan sitta och läsa i samt en 120 säng. Pappa tyckte att jag kunde göra det, istället för att försöka få upp en av mina sängar från Varberg (eller en 105 säng som jag kan få från Söderköping). Han sa att det absolut fanns pengar till det i arvet.

Kommer nog hem till helgen också. Hjälper pappa lite, tar med mig lite saker hem hit till Uppsala och så. Kan nog vara skönt för honom att få se mig också kanske.

Känslor:
Skumt det känns. Jag har ärvt en hel lägenhets innehåll. Känns udda. Pappa sa att det enda som fanns där som inte jag ägde (förutom allt hon lånat från sjukvården) så var det några papper som handlade om deras gamla hus. Men jag önskar att hon fanns kvar istället...

Har inte kommit på hur det är. Om jag antingen har vant mig vid tanken på att mamma är död och bearbetat det medan jag var hos henne den sista tiden, eller om jag inte förstått det helt än. Det känns så konstigt att det inte känns så jättemycket. Det känns tomt på nått sätt och konstigt. Speciellt skumt är det när alla som någonsin träffat mamma (gamla klasskompisar från mellanstadiet mm) hör av sig och beklagar sorgen, speciellt när man då ändå mår rätt bra. Man vet inte riktigt vad som snurrar i huvudet och jag kan inte fånga in det och få grepp om det heller, för jag vet inte vad jag känner. Man har inte riktigt hunnit sakna henne än heller, eftersom det bara gått en vecka.

Äsch, jag babblar, men det kanske är det bästa sättet att förklara hur mitt liv känns nu.
Jag har det jättebra, mår inte speciellt dåligt eller är konstant ledsen. Troligen för att det på ett sätt var skönt när hon somnade in, för att hon då slapp ha ont. Men det är nått som surrar, som gör att jag glömmer saker, har svårt att hålla koll på allt som händer.

kram